På jakt efter den perfekta kombinationen av regelbunden inkomst och frihet

Kirjoittaja
Fanny Malmberg

Mitt namn är Fanny, jag är 34 år, men tror inte jag någonsing blir helt vuxen. Det speglar sig i mitt arbetsliv, som hittills bara varit ett evigt sökande efter min rätta plats, med en hel del sidospår som alltid känns dra mig längre från målet (vad är ens målet?), men kanske ändå för mig närmare NÅGONTING, om än via längre omvägar.

Jag har en magisterexamen i filosofi, som jag inte riktigt gjort något med. Efter det har jag studerat videoproduktion och dokumentärfilm i två år på folkhögskola. Det var först på folkhögskolan jag första gången kände glimten av säkerhet i att veta vad jag vill göra med livet.

Men det är inte så lätt att ta sig in på en bransch man inte riktigt känner till, inte har det där nätverket till liksom de som studerar “på riktigt” har. Min karriär har mest gått ut på att sitta hemma i yllesockor och “frilansa” utan att riktigt veta var jag ska börja eller vem jag ska vara i kontakt med.

Jag har jobbat med journalistik, med kommunikation och PR, jag har lärt mig layout och lite grafisk design, jag har gjort ett par TV dokumentärer och också radiodokumentärer. Jag har lärt mig hur man skriver finansieringsansökningar, men jag har inte lärt mig hur man kommer igång på riktigt med något större dokumentärprojekt. 

Ett år sedan tog jag äntligen ett enormt kliv framåt då jag blev anställd på ett produktionsbolag. Jag trodde att nu har jag “made it”. Ganska snart märkte jag att ha en anställning är i och för sig en skön ekonomisk trygghet, men sätter rätt specifika ramar för ens handlingsmöjligheter. Man kan liksom inte flumma omkring och testa sig fram.

Jag har ett brett kunnande (via folkhögskolan där man fick göra ALLTING själv) och jag har någorlunda tekniskt know how, har tex filmat och klippt mina TV dokumentärer. Just nu är jag inte tillräckligt bra för att vara fotograf på jobbet – men om jag skulle ha friheten att göra mina egna projekt skulle jag inte vara så nojig gällande bristfällighet, utan bara göra och sedan vara tvungen att rädda det i klippet.

Katri Saukonpää är min mentor och jag är så tacksam över att få någon som kan coacha mig i mer tekniska färdigheter. Jag vill prata kameror och bildvinklar, ljussättning och objektiv. Jag vill få ställa dumma frågor och gå igenom allting flera gånger. Jag vill också prata om karrirästigar och alternativ.

WIFTs mentorprogram bygger upp ett tryggt nätverk där man kan vara öppen och och inte behöva “fake it 'til you make it”. Jag blev överraskad över hur liknande upplevelser alla som är med nu i vår har. Det är tröstande att veta att man inte är den enda som känner att man fastnat, att man inte misslyckad bara för att man inte har en raketkarriär eller en tydlig stig man följer. Det ger krafter att orka fortsätta jobba mot sina drömmar och några fler kontakter att ringa upp då man behöver hjälp i nästa projekt!

Skribenten, Fanny Malmberg, jobbar som videoregissör och account manager, men drömmer om att göra dokumentärfilmer som får folk att tänka efter och fria kreativa projekt som gör henne glad.